Jag sitter och funderar på vad jag lärt mig av min barndom och blir lite full i skratt, snacka om omvänd pedagogik! Jag har gjort det mesta tvärtom och det var nog inte riktigt meningen. Problemet för mig har nog snarare varit att jag går till ytterligheter åt andra hållet för jag har aldrig lärt mig vad som är normalt. Jag har lärt mig att jag inte vill bli som jag är uppfostrad att bli. Därför har jag gjort allt precis motsatt och det är inte det bästa det heller.

Det jag har kvar är förmågan att använda ordstäv. Det fanns alltid ett ordspråk för allt. Barns vilja står i skogen och växer. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. Barn ska tuktas till värdiga medborgare. Har du sålt smöret och tappat pengarna. Det fanns alltid något som passade när vi ifrågasatte.

Nu känner jag att det passar med what goes around comes around...