Hushållssysslorna delas upp mellan oss. De vuxna lagar maten så vi barn får ta hand om disken. Varannan vecka jag, varannan brorsan. Varje fredag är städdag, ju äldre vi blir desto mer får vi städa. Till slut städar vi barn övervåningen. Pappa städar källaren. Allt som går att damma ska dammas med våt trasa, golven ska dammsugas och skuras. Badrummet och köket ska glänsa. Mamma åker på sina möten eller sätter sig demonstrativt i köket, tänder en cigarett och blåser njutningsfullt. "Åhh, vad det är skönt att se andra arbeta för en gångs skull, det är så härligt att få ta det lite lugnt efter en veckas slit."

När vi har städat färdigt kontrollerar hon att vi har gjort det ordentligt. Hon drar med fingret utmed lampan och blir det en rand talar hon om att det måste göras om. När hon var liten satte moster på sig vita handskar och visade henne så nu gör hon likadant med oss så att vi ska lära oss att städa ordentligt. Badrummet är extra noga. Där får man inte missa en enda fläck. Då tar hon trasan och gnuggar på fläcken, sedan gnuggar hon av den i ansiktet på oss. Ibland använder hon oss som trasa och gnuggar oss mot fläckarna. Toaletten ska vara så ren att man kan dricka ur den.

Än idag har jag städfobi. Jag städar enbart när jag blir absolut tvungen. Jag har väldigt svårt att förstå att det ska vara skinande blankt överallt. Så det jag lärde mig av hennes sätt att lära oss var att ha det skitigt istället. Bra pedagogik!?