irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

Idag (på svenska)

Kategori: Allmänt

Det blir väl inte exakt som det engelska men innebörden blir väl på ett ungefär densamma.

Idag har jag gått och gått i ungefär två timmar för att rensa hjärnan. Tyvärr fungerar det inget vidare just nu. Jag var hos psykologen och det känns som om dagens besök varken gjorde till eller från. Han menar på att jag aktivt måste förändra min tillvaro. Jovisst men hur? Jag orkar inte, jag har fullt sjå med att gå till jobbet. När jag kommer hem är jag helt slut och vill, kan eller orkar inte göra något mer.

Idag tyckte jag att han var en j-a idiot. Han ställer massa frågor som jag inte förstår var han vill komma med, antagligen gör han sitt jobb men jag blir tyst när jag inte ser meningen med dem. Då sitter jag bara och typ håller med. Jag får känslan av att han tycker att jag är korkad, fast han håller på och tjatar om att jag ska plocka ut min examen. Jag ser inte vad jag ska med den till, det är ett papper. Om jag behöver den kan jag väl ta ut den men om jag inte har någon nytta av den, varför? Han menar på att det är viktigt att kunna se att man uppnått något som inte alla kan uppnå. Näe, visst, i mina ögon kan i stort sett vilken idiot som helst klara av en universitetsutbildning. I vilket fall som helst så vet jag att jag har den, jag behöver inget papper på det.

Jag ska tvinga mig att göra saker. Ja, jag tvingade mig att gå dit fast jag mycket hellre ville ligga hemma i sängen och tycka synd om mig själv. Visst, jag håller med om att mina reaktioner är barnsliga men jag är ju där för att ändra på dem, istället tvingar han mig att vara ännu barnsligare. Jag vill veta vad jag ska göra för att ändra på mina reaktioner. Det slutade med att jag bara satt tyst så vi slutade tidigare.

Visst, han sa mycket positivt också men jag kan inte riktigt ta emot det nu, förhoppningsvis kommer jag ihåg dem senare. Nu tyckte jag bara att han hoppade på mig hela tiden med sina frågor. Jag förstår inte varför jag inte kan få tycka synd om mig själv ibland?

Staten har ju slutfört sin utredning i dagarna också så han rekommenderade mig att söka den ekonomiska ersättningen om det blir någon. Det blir en offentlig ursäkt och eventuell en symbolisk summa på max 250 000 kronor. Hur ska de kunna avgöra vem som har haft det värst och förtjänar den summan? Om jag skulle söka och få den högsta summan skulle mitt liv värderas till 25 000 per år på tio år. Jag var placerad i statens vård i 15 år. Sedan levde jag fortfarande under familjens makt till jag var 30 så jag vet inte om man kan se det som värt något. Det blir larvigt på något sätt. Visst, pengar är pengar men de får inte mig att leva lycklig resten av mitt liv. Han menar på att det är en seger, det är ovanligt att staten gör sådant här. Javisst, förhoppningsvis är det en seger för kommande generationer, för min del är det försent.

Jaja...i morgon är en annan dag...

KOMMENTARER:

  • Stefan säger:
    2011-02-19 | 23:13:16
    Bloggadress: http://biggest-loser.se

    Hallå! I höstas påbörjade jag en topplista med Sveriges alla hälsobloggar. Nu närmar vi oss 600 st men där är fortfarande en hel del som saknas. Eftersom du skriver om hälsa så vore det kul om du ville vara med :) http://www.halsoartiklar.se/bloggar/

Kommentera inlägget här: