Jag lärde mig när övergreppen började att jag var en hora. Jag förstod att sådant som jag gjorde med min pappa var sådant horor gjorde. Mamma talade ofta om att karlar bara ville en sak. Hon använde sex som vapen. När hon ville att pappa skulle göra något sade hon till honom att han skulle få sig något på kvällen. De flesta gångerna verkade det funka för han gjorde det hon ville.

När jag lärde mig att jag var en hora var när jag hade börjat gymnasiet. Det var nollning och jag ville gå på det. Det fick jag inte för mamma hade bestämt att jag skulle vara barnvakt. Jag trotsar henne öppet och säger att jag tänker gå i allafall. Då fräser hon ilsket att jag är precis som min mor som lägger sig med vem som helst. Hon vet minsann hur det är på de där festerna men säger åt mig att göra det för all del så jag får se hur det är.

Jag fräser tillbaka att jag kanske faktiskt ska göra det då eftersom det är det hon ändå tror om mig. Jag kan åka in till sta´n och ragga upp någon och få betalt för det, då får jag åtminstone lite pengar eftersom hon aldrig ger mig några. Eller så kan jag ju vänta på att någon hoppar på mig och våldtar mig, det skulle hon väl bli nöjd med?

Då ler hon elakt, ögonen smalnar till springor och hon väser att hon önskar, verkligen önskar att jag ska bli riktigt grovt våldtagen med svåra skador som följd som förstör mitt underliv och mitt sexliv i framtiden. Jag stirrar på henne och skriker att hon kan inte vara riktigt klok, vilken förälder önskar sitt barn att bli våldtagen? Hon svarar att hon uppenbarligen gör det.

Jag undrar hur hon kan veta saker om min mor som hon bara har träffat en gång. Då blir svaret att det ser man på en gång. En person som kan lämna sina barn för att få springa ute om nätterna och dra hem karlar. Det finns inga bevis för att vi ens har samma far. Det enda vettiga hon gjorde var att inse att hon inte kunde ta hand om oss.

Helt plötsligt vänder hon och säger att jag ska gå, jag ska inte tänka på henne som sitter hemma och är orolig för mig. Klart jag ska gå och ha roligt medan mamma sitter hemma och inte vet om jag lever eller inte. Jag känner det dåliga samvetet komma krypande men slår bort det och springer iväg, tacksam över att komma så lindrigt undan.

Den här händelsen försökte jag också prata med henne om efteråt men det enda svaret jag fick var att hon blev så arg. För mig är det ofattbart att en mamma kan önska sin dotter att bli våldtagen oavsett dotterns uppförande...