irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

mer dåligt samvete...

Kategori: Allmänt

varför gjorde jag inte anmälan de gånger jag skrek ut att jag skulle göra det? Som den gången jag fick min hörselskada, min så kallade far var arg på min bror och jagade ned honom i källaren (där hördes inte till grannarna om han skrek). Han slår honom i trappen och min bror har en spegel i fickan som han skadar sig på. Det var givetvis min brors fel, för han skulle inte ha en spegel i fickan som min far kunde skada sig på när han skulle slå honom. Jag vrålar så det ekar att om du rör honom så går jag till polisen. Han kommer upp, ger mig en örfil så jag ramlar bakåt, jag fortsätter att skrika åt honom, så slå ihjäl mig då din jävel, det ser nog bra ut i polisrapporten. Han vänder på klacken och försvinner. Min mor försöker prata med mig om hur dumt det var av min bror att ha den där spegeln i bakfickan som pappa slog sig på. Jag bara skakar på huvudet och säger att nu går jag och stannar på polisstationen. Hon fortsätter övertalningen och det slutar med att jag trots allt inte går dit. Varför i helvete är jag så feg?
 
Nästa exempel är när hon lyfter min lillebror i håret, hon bokstavligen lyfter honom i håret och jag vrålar rakt ut att hon faktiskt tigger om en anmälan genom det. Hon menar självklart på att hon inte alls lyft honom i håret utan bara tagit tag i honom. Jag fortsätter att vråla att jag såg ju hur han lyfte från backen. Då blir hon tyst. Efter en stund går hon in till honom och jag hör hur hon försöker övertyga honom om att hon inte alls lyft honom i håret. Men ännu en gång, varför gjorde jag inte anmälan när jag var ögonvittne?
 
Likadant med min syster som dessutom ville ha mitt godkännande till att göra en anmälan. Näe, då försöker JAG ursäkta deras beteende, hur jävla sjukt är det? När jag VET att de borde anmälas?
 
Är vi så förbannat skadade? Idag ser jag hur mina syskon ursäktar deras beteende, det var ju inte så farligt, vadå, lite måste man tåla, de menade inte så illa...osv, osv. Visst, men trots en lag mot barnaga, trots en lag mot sexuella övergrepp, lik förbannat godtar vi det för att vi inte vågar sätta oss upp mot våra föräldrar som gör så fel. Mina barn vägrade vara hos mormor och morfar, varför? Min brors barn vägrar också, varför? Min syster använder dem som barnvakt, varför?
Kommentera inlägget här: