Lång tid igen, är bara att konstatera att jag är bättre på att blogga när jag mår skit...när jag mår "bra" känns behovet av att skriva av sig inte lika stort. För tillfället har jag ett uppehåll i mina " lyckopiller" och det märks. Pillren gör att jag håller huvudet över vattenytan fast jag inte märker det själv förrän jag slutar med dem. Då faller och faller och faller jag...ner i det förbannade hålet som är så jävla svart och får mig att sitta och gråta för allt och inget. De senaste månaderna har jag varit långt nere i hålet och då kan jag heller inte skriva för då vill jag bara dö. Det vill jag fortfarande, vad fan är det för mening med livet? Jag önskar så många gånger att jag kunde bli överkörd eller något för jag är för feg för att göra något själv. Istället är jag oförsiktig och går rakt ut i gatan men inte fan kör någon på mig, de tvärbromsar och skriker jävla idiot.