För att jag gillar mask...
Kategori: Allmänt
Ingen tycker om mig, alla hatar mig, för att jag gillar mask...Ja, jag är en patetisk, gammal, ful, fet kärring som tycker synd om mig själv.
Jag är allt det mina barn säger att jag är, jag lever i min lilla bubbla och älskar att tycka synd om mig själv. Jag är elak som skriver på facebook och på min blogg vad jag känner och ja, jag tycker faktiskt att jag har uppfostrat två otroligt bortskämda barn. Jag har alltid stått tillbaka för att kunna ge mina barn det jag själv aldrig fick. Visst, jag har inte lyckats pga min egen begränsade ekonomi och tid, så där är jag ju dessutom egotrippad som de också anklagar mig för.
Men, vet ni, just nu skiter jag faktiskt i vad alla tycker om mig, vill ni tycka att jag är allt och lite till, så tyck det för helvete! Och om detta gör mig till en sådan hemsk person, radera mig från era liv. Jag har inget behov av att spela teater längre.
Jag älskar mina barn och kommer alltid att göra, men tydligen är inte kärlek tillräckligt. Om det gör mig till en elak person att jag skriver det här, ja, då är jag en elak person.
Och nej, som jag sa i mitt förra inlägg, jag har inget behov av livet längre, man ska vara försiktig med vad man önskar sig men jag har i många år önskat att jag ska få dö, det handlar inte om depression, jag ser bara ingen mening med att leva, det har jag inte gjort sedan jag var tonåring och jag tror inte att jag alltid har varit deprimerad om det nu skulle bero på det.
Ständigt måste jag spela teater för att visa upp en fasad av något som inte är jag, jag måste alltid vara något jag inte är. Det som har gjort det värt har varit mina barn. Nu har jag inte dem längre så varför fortsätta? Jag trodde att deras pappas död skulle föra oss närmare varandra men istället har det blivit tvärtom. Nu är de föräldralösa på riktigt.
Jag älskar min sambo, han älskar mig och vet inte vad han ska göra, han har haft båda sina föräldrar i sina armar när de har dött och nu säger jag att jag vill göra detsamma. Jag säger att det kanske är hans öde i livet, att människor ska dö. Mitt öde är att vara elak.
Som jag har sagt tidigare, jag måste ha varit fruktansvärt elak i mitt förra liv, så varför ska jag behöva fortsätta vara det i detta? Jag ska straffas och jag ska vara elak, lesson learned, please let me die now!
Jag är allt det mina barn säger att jag är, jag lever i min lilla bubbla och älskar att tycka synd om mig själv. Jag är elak som skriver på facebook och på min blogg vad jag känner och ja, jag tycker faktiskt att jag har uppfostrat två otroligt bortskämda barn. Jag har alltid stått tillbaka för att kunna ge mina barn det jag själv aldrig fick. Visst, jag har inte lyckats pga min egen begränsade ekonomi och tid, så där är jag ju dessutom egotrippad som de också anklagar mig för.
Men, vet ni, just nu skiter jag faktiskt i vad alla tycker om mig, vill ni tycka att jag är allt och lite till, så tyck det för helvete! Och om detta gör mig till en sådan hemsk person, radera mig från era liv. Jag har inget behov av att spela teater längre.
Jag älskar mina barn och kommer alltid att göra, men tydligen är inte kärlek tillräckligt. Om det gör mig till en elak person att jag skriver det här, ja, då är jag en elak person.
Och nej, som jag sa i mitt förra inlägg, jag har inget behov av livet längre, man ska vara försiktig med vad man önskar sig men jag har i många år önskat att jag ska få dö, det handlar inte om depression, jag ser bara ingen mening med att leva, det har jag inte gjort sedan jag var tonåring och jag tror inte att jag alltid har varit deprimerad om det nu skulle bero på det.
Ständigt måste jag spela teater för att visa upp en fasad av något som inte är jag, jag måste alltid vara något jag inte är. Det som har gjort det värt har varit mina barn. Nu har jag inte dem längre så varför fortsätta? Jag trodde att deras pappas död skulle föra oss närmare varandra men istället har det blivit tvärtom. Nu är de föräldralösa på riktigt.
Jag älskar min sambo, han älskar mig och vet inte vad han ska göra, han har haft båda sina föräldrar i sina armar när de har dött och nu säger jag att jag vill göra detsamma. Jag säger att det kanske är hans öde i livet, att människor ska dö. Mitt öde är att vara elak.
Som jag har sagt tidigare, jag måste ha varit fruktansvärt elak i mitt förra liv, så varför ska jag behöva fortsätta vara det i detta? Jag ska straffas och jag ska vara elak, lesson learned, please let me die now!
