Ironiskt med hundliv
Kategori: Allmänt
Är det inte konstigt att jag som inte ens tycker om hundar numer är hundägare? Det dessutom till en av de värsta ouppfostrade hundarna! En liten Luna, som skäller så fort grannen rör sig. Jag hoppas fortfarande två meter när hon sätter igång med sitt skällande. Är det något jag alltid avskytt så är det okopplade, hoppande och skällande hundar. För att inte tala om när de kommer och ska slicka en i ansiktet! Yeak! Som hundrädd är det fruktansvärt med sådana hundar, man bara väntar på att de ska bita en.
Och nu sitter jag här med just en sådan hund! Lyckligtvis kan hon inte hoppa upp i ansiktet på dig eftersom hon väger typ 15 kilo, men hon springer fram till alla och vill ha godis, skäller som en galning när någon rör sig utanför och om du tillåter det slickar hon dig mer än gärna i ansiktet. Dessutom långhårig liten sak som droppar päls överallt! Antar att det är ytterligare en läxa för mig, man ska inte döma hunden efter håren!
Fast faktiskt har jag ändrat åsikt om koppeltvång sedan jag flyttade hit. Här ute på landet är det i princip ingen som har sin hund i koppel och jag har aldrig sett så väluppfostrade hundar som här. På stranden går man i grupper med sina hundar och låter hundarna själva bestämma rangordningen. Visst får man ryta i ibland men överlag är det inte alls samma som när man ser hundar i koppel som hela tiden försöker dra i kopplet eller skälla på andra hundar.
Jag ska inte säga att jag är botad från min hundrädsla men numer behöver jag inte byta sida när jag ser en okopplad hund :D