irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

ähh, wtf...

Kategori: Allmänt

tänkte att jag ska skita i den här bloggen och inte skriva mer, har försökt att hitta ett annat alternativ där jag kan vara mer anonym men har inte lyckats, så nu är jag här igen!

Trots allt har jag ju lyckats att vara tyst i drygt ett halvår så inte illa pinkat...det har varit svårt emellanåt att inte kunna spy ut alla känslor men nu känner jag att det är dags igen ;)

Senaste nytt är att jag ska bli FARMOR! I April får jag ett barnbarn och jag är larvigt glad över det. Jag vet att jag kommer att vara en frånvarande farmor men känslan av att få bli det är ändå underbar! De få gånger jag kommer att få träffa mitt barnbarn kommer att vara gyllene tillfällen där jag kommer att göra vad jag kan för att få mitt barnbarn att känna sig speciellt.

Mamma och pappa kommer inte att gilla det, men hallå, är det inte en farmors privilegium att skämma bort sina barnbarn? När de kommer hit ska det vara en speciell upplevelse som de kan se tillbaka på med glädje.

Själv kommer jag ihåg min farmor som en väldigt speciell person i mitt liv. Hon hade alltid glutenfria kakor och tårta som hon bakade för att jag också skulle få något. Hon hade sina gamla leksaker som vi fick leka med och hon sparade alltid kartonger från allt hon handlade så att vi skulle kunna leka affär när vi hälsade på.

Ja vill och önskar att jag kan bli som min farmor, det handlar inte om att ge saker eller pengar, mer om att kunna ge sina barnbarn minnen. Tyvärr är jag dålig på det, jag är bättre på att ge saker och pengar och tro att det på något sätt kan ge mer än tid. Min förhoppning är dock att jag kan ge mina barnbarn minnen som de kan komma ihåg med glädje när jag är borta...suck, tid kan jag aldrig ge, mer än vid de tillfällen vi kan ses, sorgligt på ett sätt men bra på ett annat, i vilket fall som helst hoppas jag att jag kan bli en bra farmor!
Kommentera inlägget här: