Nu har jag fått ur mig värsta ilskan för den här gången så nu är det dags att försöka se framåt igen, tack ni snälla som peppat mig! Som jag tidigare sade så måste jag flytta ut och ska titta på två lägenheter på torsdag. Vi hoppas att en av dem åtminstone har ett golv som jag kan få med "på köpet".

Det känns fortfarande surt att behöva flytta för att vi i slutändan ska kunna få det bättre, men nu är det som det är och som vanligt inser jag det efter ett tag och försöker anpassa mig. I det fallet tycker jag det är värre för älsklingen som är den som drabbas hårdast. Trots allt är jag mer van att leva fattigt så för mig blir det mer att gå tillbaka till mitt gamla liv.

För honom blir det mer av ett fängelse med alla regler han måste följa och det är fortfarande fruktansvärt orättvist att han ska behöva göra det. Socialen har dessutom mage att säga till honom att jag tar ju allt och lämnar inget, vilket får en att tänka att jag borde ta mer för jag tar kanske en fjärdedel av vad vi har. Men jag tar de viktiga delarna i deras ögon, då måste de låna honom pengar för hur ser det ut att en person ska leva utan ett kylskåp eller soffa?

För mig är det helt sjukt att du ska behöva låna pengar för att få vad som är varje människas rättighet, men igen, nu har vi pratat och ältat det varje dag och ja, som vanligt sväljer vi det sura äpplet och försöker se framåt igen.

Vi är båda oroliga att det ska vara början till slutet, kommer jag eller han att tröttna på att åka till varandra? Kommer jag att få mitt fasta kontrakt nästa år eller kommer jag att "försvinna" (det är faktiskt allvarligt menat från min sida, jag är supertrött på denna "fejkade" värld och vill försvinna, måste bara komma på hur ;))?

Men, just nu försöker vi båda att se att det kan komma gott från ont och försöker att planera från det. Vi kommer att få pengar över, inte direkt men om några månader, vi behöver inte "nöta" på varandra, förhoppningsvis kan vi ta semester varje år, kanske till och med utomlands ;)

Men jag kommer att sakna att få en god middag varje dag, även om vi inte sitter klistrade vid varandra kommer vi att sakna närvaron av den andra, saker som att sova bredvid varandra, säga godnatt, pussa godnatt, samtalen, gå ut med Luna med mera med mera...