försöker att få min hjärna att stänga av, men är så förbaskat besviken och trots att jag borde ha lärt mig nu att det alltid slutar så här, så försöker jag varje gång att tro att inte den här gången, men kommer nog att ge upp efter den här gången, är redan nu 100 på att det inte är färdigstrulat, men kommer inte att vara lättillgänglig för syrran efter det här, tråkigt för hon förtjänar det inte och hennes mor kommer att bli överlycklig, men fuck it, jag förtjänar det inte heller.

Jag kommer inte att försöka avbryta hennes telefonsamtal till mig längre, ringer hon på telefonen kommer jag att svara och inte säga till henne att det blir för dyrt. Jag kommer att sluta att försvara hennes mor inför henne och bli den de redan beskyller mig för att vara, den som sätter griller i huvudet på henne. Jag har alltid försvarat hennes familj när hon har varit osams med dem och sagt att det är inget att bry sig om och de älskar dig ändå.

Tyvärr, nu har jag fått nog och yepp, det är barnsligt, men när de beter sig som de gör mot mig och jag alltid har svalt det bara för att syrran inte förtjänar det, nu är det nog. Jag har aldrig fått ens en julklapp eller födelsedagspresent, trots att jag vet att hennes personal har sagt till om det. Jag har aldrig begärt en krona i ersättning för att hon kommit till mig, tvärtom har jag betalat för frukost, lunch och middagar ute, jag har till och med bjudit in barnen till dem för att hon ska få träffa dem, jag har gett henne presenter för mer än jag har haft råd med, bara för att vi träffats så sällan.

Redan när jag bodde i Sverige var det likadant, varje gång vi hade bestämt att hon skulle komma och hälsa på, hittade mor hennes på något annat som var roligare, en Ålandskryssning eller åka till Ullared och det blev alltid ändringar och uppskjutningar.

Nu hoppas jag bara att vi trots allt kan få en trevlig dag på torsdag!