Gammal som jag är begriper jag mig inte på det här med hashtaggar och annat, men alla som har läst min blogg vet att jag skriver under.

Jag hatar inte män, även kvinnor kan bete sig, vilket man upptäcker om man exempelvis jobbar i vården.
Jag hatar och föraktar alla former av övergrepp och sexism som tyvärr alltför ofta förminskas.

Tråkigt nog är det mest flickor/kvinnor som drabbas och vi lär oss i tidig ålder att vara söta och snälla för att vara värda något. Killar får lära sig att säga nej på ett annat sätt, det hör ju liksom till att de ska vara tuffa.

Som många redan har sagt sopas det undan med diverse undanflykter och kommentarer som kärlek och gubbsjuka. Vi hade en tjej i skolan som under hela sin skoltid kallades för hora. Jag vet än idag inte vad hon hade gjort för att förtjäna det epitetet, men jag kan svära på att hon inte hade sex för pengar. Till slut blev det hennes vedertagna namn, ingen visste vem hon var om man inte lade till hora till namnet.

I mitt eget fall var jag ju redan van vid att aldrig kunna säga nej och skratta bort allt med gubbsjuka så jag förstod inte ens att jag blev sexuellt intimiderad i arbetslivet förrän nu egentligen. Nu kan jag bli irriterad, men försöker fortfarande att skratta bort det. Vanans makt är stor...vilket i sig är irriterande, eftersom det inte finns någon ursäkt för detta beteende som får en människa att känna sig liten och utnyttjad.

Alla företag har i regel dessutom en klausul om detta, men om du använder den är det i regel du som blir förflyttad eller rent av utsparkad. Då är det du som förstör den informella atmosfären som ofta kallas för rå men hjärtlig.

En stor ros till er alla som berättar öppet om detta problem!