irmeli

När man utsätts för mycket sexuella anspelningar och nakenhet är en naturlig del av dagen så påverkas man givetvis och tror att det ska vara så. Vi bastade ju varje fredag, hela familjen tillsammans och gjorde så från början. Jag har aldrig haft svårt för sådant i vuxen ålder och har inga problem med att visa mig naken. På något sätt har jag alltid tyckt att jaa, livet är sådant. Jag har inte förstått förrän i min terapi att "normala" familjer brukar inte ha det så.

 

Det skämtades grovt i familjen om sex. Brorsan fick ofta höra vilken stor snopp han hade, det hade han för att han drog så mycket i den. Dessutom kunde man se det på hans näsa, för den var ju också stor och som tonåring hade han ständigt porrmaskar (ingen felstavning) i den som morsan skulle klämma. När jag började få bröst skulle det kännas om de hade vuxit, som jag tidigare berättat även sugas på för att få vårtorna att stå ut. Min behåring kallades för "tofsen". Allt sådant gjordes öppet så det blev på något sätt "tillåtet". Det skrattades och skämtades om det mesta, farsan kunde svara kissemurra 77 i telefonen eller Mogata ridhus.

 

Alla karlar är sexgalningar och alla gubbar är gubbsjuka, det var inget att bry sig om. "Råkade" de ta en på brösten så var det bara att skratta. Kysste de en istället för att pussa en var det bara att skratta. Ähh, gubbsjuka...