irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

Så kallade skämt

Kategori: Allmänt

När man utsätts för mycket sexuella anspelningar och nakenhet är en naturlig del av dagen så påverkas man givetvis och tror att det ska vara så. Vi bastade ju varje fredag, hela familjen tillsammans och gjorde så från början. Jag har aldrig haft svårt för sådant i vuxen ålder och har inga problem med att visa mig naken. På något sätt har jag alltid tyckt att jaa, livet är sådant. Jag har inte förstått förrän i min terapi att "normala" familjer brukar inte ha det så.
 
Det skämtades grovt i familjen om sex. Brorsan fick ofta höra vilken stor snopp han hade, det hade han för att han drog så mycket i den. Dessutom kunde man se det på hans näsa, för den var ju också stor och som tonåring hade han ständigt porrmaskar (ingen felstavning) i den som morsan skulle klämma. När jag började få bröst skulle det kännas om de hade vuxit, som jag tidigare berättat även sugas på för att få vårtorna att stå ut. Min behåring kallades för "tofsen". Allt sådant gjordes öppet så det blev på något sätt "tillåtet". Det skrattades och skämtades om det mesta, farsan kunde svara kissemurra 77 i telefonen eller Mogata ridhus.
 
Alla karlar är sexgalningar och alla gubbar är gubbsjuka, det var inget att bry sig om. "Råkade" de ta en på brösten så var det bara att skratta. Kysste de en istället för att pussa en var det bara att skratta. Ähh, gubbsjuka...
 
 
 
 

KOMMENTARER:

  • RME säger:
    2013-05-29 | 00:35:47

    Nakenhet är inte farligt och inte heller fel. Finns många familjer som är nakna ihop. Speciellt när man bastar.

    Det är stor skillnad på att vara naken tillsammans och på att passera varandras integritetsgränser.

    Ett sätt att ta reda på om något otillbörligt har skett eller inte är att titta på hur man reagerat vid till exempel en kyss eller om någon tar på en som man inte var med på. Om man sa ifrån, verbalt och eller värjde sig kroppsligt ifrån det, så har det troligtvis inte hänt något mer otillbörligt. Men om man, som du här berättar, att man tar det som något naturligt och finner sig i det, så har gränser passerats som inte ska överskridas och normaliserats och införlivats i vardagen, det har blivit rutin.

    Det du berättar här är så som en pedofilmiljö byggs upp och sedan verkar. Att normalisera det sexuella gränsöverskridandet.

    Det är så här, så som du berättar hur du vuxit upp, som man inte vill uppfostra sina barn. Man vill förebygga att de faller offer för pedofiler. Man vill aktivt bygga upp en självkänsla och en naturlig känsla i barnet att den har rätt att säga ifrån. Ge barnet en självklar känsla för sin egen kropps integritet. Man vill respektera sitt barn så att det får respekt för sig själv.
    Kram!

  • Anonym säger:
    2013-10-09 | 21:16:09
    Bloggadress: http://www.nattstad.se/jag%C3%A4rinteensam

    Fy vad hemskt! Ledsen för din skull.
    Skickar en kram

    Svar: tack!
    Irmeli Arlin

Kommentera inlägget här: