irmeli

Nej, jag har inte respekt för de döda, om det innebär att du inte får prata illa om en död person. MEN jag har respekt för de överlevande! Jag var inte med på begravningen, men har fått filmer från båda syrrorna.

 

Jag är superstolt över min familj, som efter att ha förlorat en, för dem, nära och kär anhörig, trots allt kunde göra begravningen ljus och vacker.

 

Syrran fick sjunga, tillsammans med andra syrran och det var så vackert så jag började gråta. Hon var så stolt över att hon kunde ge sin mamma en sista ärebetoning.

 

Andra syrran höll ett tal som också fick mig att bli tårögd. Jag fick se den andra sidan av denna människa och det visar väl att hon hade en god sida också. Det gör mig ledsen att jag inte fick se den sidan av henne, kanske hon mjuknade med åren och det gör mig trots allt glad att hon till slut kunde visa resten av familjen att de betydde något för henne.

 

För mig är hon tyvärr fortfarande psykopaten som alltid skulle ha sin vilja igenom. De biologiska barnen fick dyra presenter medan vi fosterbarn (med respektive) fick presenter som hon vunnit på lotterier eller köpt på rea.

 

Brorsans fru fick exempelvis en flagga som kostade 49.90 när hon fyllde 45, minsta brorsan (biologisk) fick en present för typ 3000 (min brorsa fick ge 1000 så *3?) när han fyllde 30. När jag fyllde 30 fick jag en hemstickad tröja och en lotterivinst.

 

Så, ja, det är skillnad på skit och pannkaka (som hon själv alltid sa) och självklart väcker det bitterheten som jag inte kan dölja.

 

Men jag är glad att övriga familjen fick ett gott avslut med henne!