irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

Idag (på svenska)

Kategori: Allmänt

Det blir väl inte exakt som det engelska men innebörden blir väl på ett ungefär densamma.

Idag har jag gått och gått i ungefär två timmar för att rensa hjärnan. Tyvärr fungerar det inget vidare just nu. Jag var hos psykologen och det känns som om dagens besök varken gjorde till eller från. Han menar på att jag aktivt måste förändra min tillvaro. Jovisst men hur? Jag orkar inte, jag har fullt sjå med att gå till jobbet. När jag kommer hem är jag helt slut och vill, kan eller orkar inte göra något mer.

Idag tyckte jag att han var en j-a idiot. Han ställer massa frågor som jag inte förstår var han vill komma med, antagligen gör han sitt jobb men jag blir tyst när jag inte ser meningen med dem. Då sitter jag bara och typ håller med. Jag får känslan av att han tycker att jag är korkad, fast han håller på och tjatar om att jag ska plocka ut min examen. Jag ser inte vad jag ska med den till, det är ett papper. Om jag behöver den kan jag väl ta ut den men om jag inte har någon nytta av den, varför? Han menar på att det är viktigt att kunna se att man uppnått något som inte alla kan uppnå. Näe, visst, i mina ögon kan i stort sett vilken idiot som helst klara av en universitetsutbildning. I vilket fall som helst så vet jag att jag har den, jag behöver inget papper på det.

Jag ska tvinga mig att göra saker. Ja, jag tvingade mig att gå dit fast jag mycket hellre ville ligga hemma i sängen och tycka synd om mig själv. Visst, jag håller med om att mina reaktioner är barnsliga men jag är ju där för att ändra på dem, istället tvingar han mig att vara ännu barnsligare. Jag vill veta vad jag ska göra för att ändra på mina reaktioner. Det slutade med att jag bara satt tyst så vi slutade tidigare.

Visst, han sa mycket positivt också men jag kan inte riktigt ta emot det nu, förhoppningsvis kommer jag ihåg dem senare. Nu tyckte jag bara att han hoppade på mig hela tiden med sina frågor. Jag förstår inte varför jag inte kan få tycka synd om mig själv ibland?

Staten har ju slutfört sin utredning i dagarna också så han rekommenderade mig att söka den ekonomiska ersättningen om det blir någon. Det blir en offentlig ursäkt och eventuell en symbolisk summa på max 250 000 kronor. Hur ska de kunna avgöra vem som har haft det värst och förtjänar den summan? Om jag skulle söka och få den högsta summan skulle mitt liv värderas till 25 000 per år på tio år. Jag var placerad i statens vård i 15 år. Sedan levde jag fortfarande under familjens makt till jag var 30 så jag vet inte om man kan se det som värt något. Det blir larvigt på något sätt. Visst, pengar är pengar men de får inte mig att leva lycklig resten av mitt liv. Han menar på att det är en seger, det är ovanligt att staten gör sådant här. Javisst, förhoppningsvis är det en seger för kommande generationer, för min del är det försent.

Jaja...i morgon är en annan dag...

Today

Kategori: Allmänt

I have been walking a lot today, or a lot but around two hours just to get something out of my system. Not that I succeeded but anyway. Bittersweet I maybe can loose a pound or two from all this. Today I thought my shrink is an idiot. He keeps nagging at me to take out my university diploma and I dont understand why. He says its good for me to see I have acchieved something that not anyone can do. As I see it anyone can go to the university and get a diploma. In that case he can nag how much he will, I probably never is going to take it out unless I need it for something. I know I have done it and dont need a paper of it.

He also tells me I must work actively and force my self to do stuff. Right now its hard enough to go to work. When I get back home I´m exhausted and dont want to do anything more. I told him I didnt wanted to go to him today and forced me to do that. I rather wanted to be home in bed. Then he wonders why since I dont sleep anyway. He keeps asking this uncomfortable questions and I hate him for that. At the same time he probably is doing his job. But I get the feeling he thinks I´m a spoiled child that dont want to do anything. I´m not!

Yea, I react like a child many times, cause I dont know how to react. Today I sat quiet most of the time and that made us quit sooner than we are supposed to. Somehow he dont realise I actually cant tell whats inside me right now. Or my feeling is he dont realises that. I just feel empty at the same time as my mind is working hard from one subject to another. All my childhood is passing through my brain. All the presence do the same. My brain cant handle it, it collapses. I´m really scared I will go nuts for real.

He told me I wouldnt be there if I were nuts for real. Its very common that people reacts this way when they start to dig in their passed. But that dont make me feel any better, maybe thats what I want? I want him to be nice and understanding instead of a bulldozer. Hmm...in the beginning I told him I want straightforwardness so guess Im to blame too...*sighs*...actually he said a lot of positive stuff but my conclusion of today is that he thinks I just feel sorry for my self. Yes, I do today! Why cant I be allowed to do that? Tomorrow I have to be that happy person again so I think I deserve a day of self pitty once and a while.

The state here have also decided that all children who have been raised in different kinds of fostercare are going to get a public excuse and maybe some symbolic sum of money for their suffering. At the most 25 000 euro and he told me I must apply. Sure, money is money but somehow it feels so silly, how are they going to value who have had it the worst? Anyway its symbolic cause you cant value a persons life in money. In my case (if I get the highest amount)my life is valued to 2500 euros per year...counted at 10 years...I lived in fostercare for 15 years. After that my life still were controlled until I was 30 so I dont know...

Sure, the state is taking their blame, they did wrong and didnt check out their homes properly and they now admit they did wrong. He said its not very common so its a victory. Why dont I feel that? I want to live happily ever after and my childhood have destroyed a lot of my life. How can I take it as a victory? I´m glad that it hopefully helps coming generations. But for me its to late anyhow...yea, I´m terribly bitter, that he also told me and when I see what I just wrote I must agree.

Just hope that tomorrow is another day...

Confusion...

Kategori: Allmänt

Right now I´m very confused, I dont have any go in me. My escape have been gaming but I dont even want to play them right now. And I´m really tired, just want to sleep and sleep. Besides that I feel so sad, my life has no meaning right now. Nothing is fun. Tomorrow I have therapy again so I took the day off from work since I feel even worse after the sessions. I dont want anything...maybe this last week have been to much digging in the past. Its hard to look backwards when you want to be able to look forward. Jaja, life sucks and shit happends...all the time...