Till slut fick vi äntligen träffas :) Och vi hade en trevlig dag tillsammans, vi började med att ta en promenad med Luna vid vår lilla fiskesjö. Min syster är en naturbegåvning med Luna. I vanliga fall skäller hon på allt och alla, hon drar i kopplet, men med syrran kände hon uppenbarligen av att hon var tvungen att vara försiktig med henne.

Syrran höll i kopplet hela tiden, vid sjön kastade hon pinnar och Luna lämnade tillbaka dem till henne, jag och Maarten var totalt ur leken ;) Hon skällde typ en gång när hon kom och sedan var de bästa vänner. Vi gick till marknaden och syrran höll i kopplet hela tiden och Luna skällde inte en enda gång :) Vi kunde sitta och prata utan att Luna krävde uppmärksamhet.

Det enda jag kan klaga på är att vi, självklart, fick veta att föräldrarna tillbringade hela dagen c:a fem km härifrån och ändå var vi tvungna att åka och hämta henne, hur larvigt är inte det? Men de kom och hämtade henne i tid utan strul så är tacksam för det!