ser man allt med lite andra ögon...och yepp...de man tror är vänner är det inte och säger du att du är min vän så är du kanske (inte) det...det sägs att det finns alltid något bra i det som sker och tron är ofta det som ger en styrka, ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv, när ångesten och ensamheten kommer, för när vännerna försvinner...allting kan gå itu och ett hjärta kan gå i tusen bitar... Yepp, mitt hjärta är där nu och jag ser ingen väg ut, jag kan inte åka tillbaka och jag kan inte stanna här, var ska jag fly nästa gång? Sydamerika, Afrika eller Döden?