Ett par år senare flyttade familjen till Karibien då pappa fått en professur där. De lämnade allt som var hemvant och blev kvar där i ett par år.

Barnen uppfostrades i huvudsak av mamma, men om de var olydiga var det pappas uppgift att ge dem en omgång med bältet. Han sa alltid att det skulle upphöra när de fyllde 12 för då var de för stora för att få stryk.

De flyttade tillbaka när forskningsprojektet var klart för pappas del. Nu började det "riktiga" livet för barnen. I skolan blev han mobbad av lärarna och kallades för lilla professorn som kunde allt. Ingen såg hans potential eller intelligens. Han började skolka och hänga på gatorna.

Familjen bad om hjälp, men det upphörde för pappa tyckte att de skyllde allt på honom och avslutade. Eftersom han var högutbildad professor blev han trodd och ingen såg att barnen for illa.