Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen.
Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.
Wtf, varför handlar det alltid om positivt tänkande? Du ska se det positiva i allt, varför är det mindfulness? För mig är mindfulness att vara i nuet, oavsett om det är positivt eller negativt. Jag hatar regn men kan ändå njuta av det och befinna mig i det, är inte det också mindfulness? Jag hatar det, men njuter av känslan av att känna hatet i form av de hårda dropparna mot min hud.
Jag hatar oförstående människor, varför ska jag då alltid vara förstående och tänka att det ligger något annat bakom? Varför får jag då inte vara i nuet och tycka att den personen är en idiot?
Om nu mindfulness handlar om att befinna sig i nuet, varför handlar det då alltid om positivt tänkande och aldrig om negativt?
Född 1967, mina bioföräldrar är/var från Finland. Socialen i Finspång tog hand om oss och skickade oss till fosterhem, barnhem och nytt fosterhem. Som vuxen har jag genomgått tre års terapi för att kunna bearbeta min barndom.
2014 flyttade jag till Holland. Nu är jag en person som retar mig på det mesta ;) Jag blir fruktansvärt arg över orättvisor och klagar på allt och inget!
Det som för tillfället finns i min hjärna spottar jag ut här, inget är förbjudet att avhandla. Jag har varit tyst för länge, så nu använder jag min blogg från stort till smått.