Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen.
Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.
Är något jag har upptäckt att jag har väldigt svårt för. När man mår skit och får höra att det är stärkande eller, ja, men det är ju en bra sak eller du är så stark, det som inte dödar gör dig starkare. Hmm, i mina ögon är det mer ett försvar för att dölja sitt eget dåliga självförtroende eller självkänsla.
Vad gör vissa människor så säkra på sig själva? Eller har alla samma tvivel som jag? Jag önskar alltid att jag mer ska lyssna på mig själv och strunta i alla borde och måste, men i slutändan följer jag dem ändå.
Överpositiva människor har alltid ett svar, som alltid går ut på att se det positiva i det negativa. Vad vinner jag på det? Varför är det så fult att vara negativ? Behövs inte även negativa människor?
Född 1967, mina bioföräldrar är/var från Finland. Socialen i Finspång tog hand om oss och skickade oss till fosterhem, barnhem och nytt fosterhem. Som vuxen har jag genomgått tre års terapi för att kunna bearbeta min barndom.
2014 flyttade jag till Holland. Nu är jag en person som retar mig på det mesta ;) Jag blir fruktansvärt arg över orättvisor och klagar på allt och inget!
Det som för tillfället finns i min hjärna spottar jag ut här, inget är förbjudet att avhandla. Jag har varit tyst för länge, så nu använder jag min blogg från stort till smått.
