irmeli

Bloggen handlade från början om terapi, psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp. I huvudsak använde jag den som ett terapiredskap för att bearbeta mina egna reaktioner och minnen. Nu skriver jag om vad som faller mig in, om mitt nya liv i Holland blandat med mitt gamla liv i Sverige.

När jag ändå är igång...

Kategori: Allmänt

hur ser ni på gamla människor? Är jag gammaldags som tycker att man inte ska uppfostra dem? Har man levt typ 90 år, varför ska jag försöka att ändra på dem? Är jag svensk på det sättet? Eller är jag gammalmodig?
 
Som jag ser det, varför ska jag försöka ändra på en människa som har levt i 90 år? Har inte den människan rätt att vara den hon/han är? Är inte den människan för gammal för att ändras på? Har inte den människan rätten till att vara den hon/han är?
 
Jag har lite svårt att se vad jag har för rätt att tala om för den personen att den har fel. Jag trodde i min enfald att om man har levt i 90 år så har man rätt att vara den man är. Ens föräldrar har uppfostrat en och givetvis blir man den människan man är uppfostrad till.
 
Kanske lätt för mig att säga eftersom jag alltid har försökt att ändra på mig själv, men redan vid 50 känner jag att nu har jag rätt att vara den jag är. Jag tycker att det vore hemskt att någon försöker fostra mig nu. Fortfarande kan jag känna att folk försöker, men, kom igen!
Kommentera inlägget här: