Älskar, älskar inte...
Kategori: Allmänt
Om jag ska vara helt ärlig så älskar jag varken mina biologiska föräldrar eller mina fosterföräldrar. Antagligen sitter jag i fel ålder för att kunna göra det. Jag var sex år när vi blev placerade i fosterhem. Jag kommer ihåg för mycket.
Jag har inga föräldrar och det gör mig ledsen på ett sätt, jag önskar att jag hade föräldrar. På ett annat sätt gör det mig glad, jag behöver inte känna mig tvungen att ta hand om dem.
Men det har självklart påverkat mitt eget föräldraskap. Jag känner mig inte som en god förälder. Jag "köper" mina barns kärlek istället för att visa att jag älskar dem. Jag älskar dem överallt annat, men kan inte visa det.
Hur sjukt är inte det? Och varifrån kommer det? Arv eller uppfostran?
