irmeli

Helt otroligt, jag berättade idag för mina arbetskamrater över min barndom. Utan att gråta. Alla tyckte det var löjligt att det är ett sådant förbud över att prata om en dålig barndom. Jag fick höra att jag är stark som vågar berätta.

 

De tyckte också att det var mer än förvånansvärt att brorsan inte räknas till familjen. De tyckte att jag borde fått de 150 tusen för tiden jag tillbringade i familjen. Brorsan skulle räknas till familjen och få dela på resten med de andra syskonen.

 

Och om jag ska vara ärlig, håller jag väl med, han har verkligen ställt upp för sina föräldrar, även att de inte var biologiska föräldrar. De var de enda föräldrar han hade och i alla år har de sagt att allt finns på papper, han hör till familjen.

 

Och han får 150 tusen, jag får inget (trots att jag hörde till familjen i 30 år.) Han räknas inte som en i familjen och det gör mig ganska arg. De biologiska syskonen får ungefär en miljon var och han får 150 tusen!?

 

Hur är det ärligt?

 

Pappa i familjen berättade för brorsan att han ännu en gång hade satt allt på papper. Brorsan vägrade att läsa, han sade att det ordnar sig. Efter att pappa dog står det inget i pappren?

 

Någon ljuger, men vem? Mor och far eller en av syskonen?